Maithai

Varför ska de prompt sända Spanien - Danmark på TV6? Många kanaler har jag, men inte den...GAAH!

Jag blir så less. Varför ska du göra såhär? Jag vill inte hata dig men du gör det så svårt för mig att låta bli. Det var meningen att jag skulle ha gått vidare nu, men jag kan bara inte. Jag kan bara inte, och det stör mig något enormt. Jag vill inte känna såhär så fort jag ser dig, jag vill att allt ska vara som det en gång var. Och det rör mig inte i  ryggen vilket, antingen som det var innan du kom eller innan du gjorde som du gjorde. Jag vill bara inte ha det som det är nu. Har du minsta aning om hur det känns? Jag tror inte det. Det gör ont, ont ända in i märgen.  Fösvinn ur mitt liv är du snäll, för jag orkar inte mer...

Told my heart I didn't want you but I lied...

Usch, min USA-flytt kommer bara närmare och närmare. Har jobbat hur länge som helst med ansökningsbrev och rekommendationsbrev och har till och med varit i Uppsala och skrivit ACT-test, vilket är lite likt vårt högskoleprov, fast på engelska med lite andra delar, och betydligt mer tidspress. Men jag hade Composite Score 24, och min Study Counsellor säger att det är jättebra, vilket kändes bra eftersom jag var orolig när jag hade gjort provet och rätt besviken när jag fick resultatet, eftersom jag inte hade någon aning om huruvida det var bra eller inte...

Läskigt värre är det, jag vet inte alls vart i USA jag hamnar, skräcken är ju att hamna i bibelbältet, jag har ingen lust att komma hem med bred Texasdialekt. (Howdy!) Siktar på Charleston, det såg trevligt ut där...

Nej, jag vill inte ha latinprov. Nejtack, jag vill för guds skull inte skriva två sidor psykologi om varför könen är olika biologiskt sett. Oh nej, jag klarar mig utmärkt utan spanskaprov, jag kan inte skilja på preteritum och imperfekt än.  Nej för all del, ingen högskoledag i Uppsala tack, jag klarar mig utmärkt ändå, faktiskt. Har annat för mig. Och jag vill inte städa rummet. Nej, inte dammsuga källaren heller. Jag klarar mig fint ändå, tack så mycket.

Vad jag vill göra?

Sova. Ägna ett oförsvarbart antal timmar till att sminka mig och sedan spegla mig. (En narcissist gillar sånt, tro mig.) Och så vill jag prova mina nya skor. Jag vet att jag är ytlig, men fan, nu är jag trött på livet här.

Men det var skoj värre att vara hos Ylva, rena terapin. Ska nog bosätta mig där, långt bort från högar med tvätt och papper med läxor.

Annars så kan jag nöja mig med att bli tre år igen och leka i sandlådan, det var tider det. Ahh, vilka minnen...

Alltså, har lagt upp två bilder nu, men har fortfarande ingen aning om hur man sen kan se dem från bloggen. Ack, den som ändå var  teknisk...


Och jag har äntligen, finally, enfin, upptäckt att jag är sjukt dryg via sms. Jag kan bara inte ge mig, jag trackar alltså folk med sms. Så går det när man skaffar obegränsat för 99/månaden...  Ett riktigt jävla pain in the ass är jag, och nu lyckades jag ju givetvis skrämma bort en alldeles vettig kille med den här ofelbara metoden. En till, kanske ska tilläggas. Jag beter mig ungefär likadant som om jag skulle sätta mig bredvid honom och sen ägna en vecka åt att peta honom på axeln. ("Du.Du.Du.Duuuu..Du.Du.... Duuu. Du, hallå? Duuu, du, dudududu...?") Undra på att grabben flyr snabbt som attan, det skulle ju till och med jag göra, och då är jag ändå den enda jag känner som blir såhär.  Har lovat mig själv att jag aldrig nånsin mer ska ta en killes mobilnummer, men det kommer ju gå åt pipan, så jag får väl utbildas i sms-etikett istället. Återkommer om det här, det är värt att fixas tror jag...

Ska man jämföra så är det nog så att normala människor gör som följer: Om man tänker sig att man håller en liten fågelunge i händerna, och den är då relationen, så kan alla andra människor hålla lagom hårt så att den inte flyger iväg, och klappa på den, mata den och hålla den vid liv. Det kan inte jag. Jag håller för hårt, jag klämmer och klämmer och matar alldeles för mycket, och till slut säger det splatt, och fågelungen är död. Ihjälklämd.