Challenge

Jag hittade den här på, tja, typ alla andras bloggar...

Vad såg du på tv sist? Manchester United -  Birmingham
Vems blogg läste du sist? Emmas
Vad åt du sist? En bit mars, men ska vi prata mat var det tacos hos Jösse.
Vem pratade du med sist? Pappa, det var mindre trevligt. Emma och Jösse om man kan räkna msn.
Vem ringde du sist? Pappa
Vem messade du sist? Jösse
Vad läste du sist "bok"? Tre önskningar, lånad av Emma. Den var bra!
Vem pussade du sist? Nicklas
Vem kramade du sist? Jösse
Vem bjöd du senast på något? Öh, Jösse fick ett bett av min korv?
Vad köpte du sist? En påse miniMars på kredit.image13


  Kopiera frågorna och fyll i dem själv, om nu har lust och vågar!?


Förvirrat

Jag har ärligt talat ingen aning om varifrån de här känslorna kommer, men jag borde inte. Gud jag borde inte. jag har fått en känsla av att andra skulle bli mer skadade än jag skulle bli lycklig... Men jag kan inte hjälpa eller hejda det. Vet inte ens om jag vill hejda mig.

"Munneee"

Haha, jag tror helt bestämt att vår sånglärarinna har en liten, men bara mycket liten, skruv lös. Hon har lite intressanta metoder för att få oss att sjunga rent måste jag säga. Det är "skidåkning" och udda hållning etc, men idag blev det värre än vanligt. Vi skulle lära oss att släppa ut tonerna från magen och inte upp i munnen. Det var betydligt svårare än man kan tänka sig faktiskt. Vi skulle hålla med händerna på kinderna för att "släppa hakorna", ett av hennes favorituttryck för övrigt. Det där var Emma bra mycket bättre på än mig, hennes toner blev väldigt runda, mjuka och fina. Jag vet inte vad jag höll på med, men jag släppte då rakt inga hakor iaf, mina jobbade stenhårt uppåt. "Spänt" var vad jag fick höra av lärarinnan då, haha... Menmen.

Sen fick vi träna på att sjunga nasalt, genom att hålla igen näsan, le rent vansinnigt och sjunga "money", ("manny"?) strunt samma, resultatet blev att vi lät som Piff och Puff som står och väser "Munneeemunneeemunneee", det var ganska galet alltihop, haha. Sen sjöng vi, med samma konstiga instruktioner "("Lite slappare, som om du vore berusad! Eller nära att gäspa!") Nu har vi börjat sjunga varsin stämma också, det är komplicerat värre,  hrm.

Och så ska vi sjunga I Know Him So Well, trist. Publiken kan passa på att ta sin powernap då, haha. Jag sjunger Florence, så jag skulle uppskatta om ni kallade mig det från och med nu, hrm. Emma heter Svetlana, glöm nu inte det för all del.


Äsch.

Shit, vad jag är off här alltså. Nog händer det väl grejer runt mig men inget som jag får nedskrivet här, sucksucksuck.

Men nu är det snart dags för oktober, och med det en hejdundrans massa lediga dagar. Ojoj vad jag ska klistra på alla jag känner då, det kommer bli tillräckligt mycket umgänge för hela året det. Hrm, jag undrar jag vad Jösse kommer tycka om den idén, hrm...

Lite låg just nu, jag vet inte om matteporvet gick sådär lysande direkt, men det återstår att se. Jeez, jag vill inte ha g, jag får ALDRIG g:n... Det är under min värdighet.


Flowerpower

Ähum, om vi säger såhär, det var en väldigt oplanerad fest det där, haha. men roligt var det att se allas kläder. Måste så återkomma med bilder sen... :D

Nu ska jag arbeta med mina "projekt", hihi. Apropå Lars. Och stränder.

Slapstick

Jag borde nog göra karriär som komedienne. Jeeesus, min kassakö måste ha trott att jag gick på något olagligt idag.

Jag hade tagit emot betalningen av min kund och tryckt på "Betalning mottagen". Men jag som är så förbaskat fumlig tappade ju givetvis ett mynt, så jag böjer mig ned för att ta upp det. Vad händer? Tja, i samma ögonblick som jag böjer mig ned öppnas förstås kassalådan, som jag tryckt igång, så den träffade mig mitt i pannan i hundranitti knyck. (Vi har bra sprutt på våra kassalådor...) Jag for som en vante och försvann bakom disken. Yay. Sen var det bara att räta upp sig, slänga tillbaka håret som hängde framför ögonen på mig och försöka ge växeln tillbaka med i alla fall liiite värdighet. Behöver jag säga att det inte gick helt planenligt?

Ååh, och sånglektionen var helt otroligt jätterolig. Och Emma slapp Aladdin. Vi sjunger Skönheten och Odjuret istället, haha. Lovade att hon får välja nästa låt, hehe. Mindre kul var när läraren satte oss framför en spegel så vi fick se oss själva när vi sjöng. Gud, pinsamt...

Fniss

Jag har suttit på discshop.se och roat mig kungligt. Jag var väldigt futtiga millimetrar från att beställa Askungen 2 och 3, men jag hindrade mig själv. Oooooh jag vill ha! Jag råkar vara ett löjligt stort Disneyfan. (Jag är fortfarande bitter över att min Törnrosa är borta... måste skaffa en ny...)

Lalala...

Bio igår, och jag skrattade så magen vände sig ut och in, tihihihi. Det gör vi om!

Sen så är jag ovanligt skuttig nu, sånglektion imorrn och jag vill sjunga nuuu! Alla mina fina minnen från min körtid kommer tillbaka, aaahh... Hårgalåten, hoppas Emma vill sjunga den nån gång...

Nitton

Japp, nu är man lite äldre igen då, det tar aldrig slut, haha. Sitter här ensam i vårt hus, för verkligen alla är på jobbet eller i skolan. Men det är luuuugnt, för på fredag tänkte jag ha mitt partaj, moahaha. Ska bli intressant att se alla utklädda till sjuttiotalsbruttor, tihi. Ska nog se till att bjuda in lite mer männsikor, det kan bli roligt det... Ylva har jag till exempel inte skickat iväg nån inbjudan till än. (Du är bjuden Ylva! Temat är flowerpower!)

Nu måste jag bara googla hela flowerpowergrejen så jag vet vad jag gett mig in på...

Meep

I min familj håller man inte så fast på traditioner inte. Jag fick födelsedagssång idag jag.

Do-re-mi...

Hehe, japp, sånglektioner varje tisdag nudå, jeeez vad skoj! jag och Emma ska fila på skalorna tills det är rent som... öh, ja, så rent det nu kan bli, haha. Vi var ju på introduktion för  någon vecka sen (var det bara en vecka?) och, hrm, fan vad rostig man var. Sångpresentation hade vi också. JÄTTEskoj verkligen att börja med att sjunga "solo". Njet. Blev lite roligare sen när vi sjöng kanon och hade oss, haha. Sen använde jag min övertalningsförmåga på Emma stackarn, så nu ska hon få sjunga musikal och disney, hihihihi. Jag är så nöjd, så nöjd. Tror att Emma ska få välja sångerna i fortsättningen, jag bara känner på mig (kvinnlig intuition) att hon inte känner för att sjunga Aladdin etc i två terminer...  Lustig grej det där med magkänsla alltså...

Och klassåterträff också, faan att inte Patrik kom. Pffth, vadå umgås med flickvännen? Va? Va? Va?

Och jag och Jösse bjöd in oss till Emma sen också. Den är inte gjord för att hålla sig vaken i den där soffan.

Sen var jag så vänlig att jag bjöd in mig själv till Jösse också, haha. Undrar om hon sov något vidare bra efter mina utläggningar där, haha. Det var stränder, flygplanscockpitar och omklädningsduschar om vartannat. Fast jag tror att jag fick stå för pilotuniform/flygvärdinna. Hon tar medelhavsstränderna, vänligt av henne.


Men för fan.

Det är inte folk förunnat att få sova i det här huset vill jag meddela. I samma stund som min väckarklocka avger sitt första pip stormar min mor in genom dörren till mitt rum (Gärna lite innan, om hon är vaken och har möjlighet) och gormar att "Nu måste du upp Malin, din klocka har ringt!" varpå hon sedan frågar ut mig om min kommande dag. Jag menar, vad sjutton tror människan? När min klocka ringer ( oftast en kvart för tidigt, så man får chansen att dra sig en stund) trycker jag på snooze, och så börjar den om igen fem minuter senare. Jag menar, finns det nåt mer dekadent och mysigt än att nöjt trycka in den där knappen, vända på sig och muttra "Bara fem minuter till..."? Vad hon verkar tro är att jag stänger av den och följaktligen inte kommer ta mig upp i tid sen. men jag är inte dum! Sen får man skiten för det när man slutligen masar sig upp. ("Du är så grinig på morgnarna...") För övrigt finns det bara två saker som jag inte kan sova mig igenom på morgnarna, och det är den där klockan och min mamma. Hon borde ta jobb som revelj.

Andas

Jotack, nu börjar jag få lite ordning på mig själv här. Fick vackert bita i det sura äpplet och inse att nej, alla kan faktiskt inte umgås samtidigt, och bara för att jag jobbar/tränar/pluggar innebär inte det att alla andra tänker sätta sig på arslet hemma hos sig själva och vänta på mig. Fan, ibland tar det emot att vara ensambarn, man blir en aning för bortskämd. Är inte van vid den sortens ofrivilliga isolering som jag haft ett tag nu, men det är väl bara att vänja sig och le antar jag. Känns lite bättre nu, behöver inte sitta i nojiga samtal i stil med "Jaha, så du har träffat henne, happ, varför fick inte JAG vara med?" eftersom jag vet att det mest troliga svaret på en sådan fråga skulle vara "För att du var och jobbade Malin." snarare än "För att vi inte ville ha dig med."

Gud så insiktsfull jag har blivit. Applåder. :D

Ja, och så måste jag ha nya ridstövlar också, har fått svar från North Carolina State University, och dit kan jag ju inte komma med mina gamla fula stövlar, som Benny så snällt planterade sina vinterbroddar på. (cirkelrunt hål på tån) Dessa skönheter ska jag ha, ett par Königs Sir i kalvskinn, med extra hård utsida, lack och dragkedja på insidan. Går loss på nätta 7500...

image11

Can't live, if living is without you.

Jag har blivit så fruktansvärt labil och det skrämmer mig så innerligt, jag har ingen aning om varifrån den här eländiga människan jag blivit kommer ifrån. Jag lever utan gråzoner, ena stunden är jag mitt vanliga jag, glad och skämtsam som jag brukar vara, och så säger det bara pang, för någon löjlig, obetydlig småsak, och plötsligt sjunker mitt vanliga jag undan, och allt jag vill är att antingen skrika och gorma tills rösten inte längre bär mig, eller sjunka ihop och gråta till jag inte har några tårar kvar. Och det som är värst är att varje gång det sker så skjuter jag alla människor som jag älskar och bryr mig om allt längre ifrån mig och det gör mig så rädd. Så rädd inför tanken att jag till slut ska ha drivit det så långt att de inte längre orkar och vänder mig ryggen.

När jag är ensam plågas jag av mina störda, paranoida tankar som jag inte vill kännas vid, eftersom jag vet att det bara är nonsens som jag skapar själv i mitt huvud, men de biter sig fast så hårt och jag blir inte av med dem, fastän jag så gärna vill, jag vill bli som jag alltid varit förr. Jag kan bara inte ta kontroll över mig själv och jag skäms så oerhört över hur jag beter mig, hur jag kan behandla mina allra bästa vänner på det sätt som jag gör. Det skrämmer vettet ur mig att se och höra saker som jag sagt och gjort. Hur jag beter mig som en bortskämd, uppmärksamhetstörstande barnunge, hur jag agerar martyr för att få som jag själv vill. Det äcklar mig, men jag vet inte vad jag som skulle kunna få mig att sätta stopp för mig själv. Snälla förlåt och hjälp mig. Det här är inte den människa jag vill vara.

Fölåt

Alltså, jag har förvandlats från mitt vanliga, öh, fantastiska jag, till en väldigt paranoid och needy människa. Och fullständigt överkänslig. Jag ska bara be att få be om ursäkt för en hel del dumma saker som jag kan tänkas kläcka ur mig.

Nå gänget, är det någon som känner att den mår bra just nu? Det verkar onekligen vara ganska deprimerat på alla utposter, så att säga dårå.

"Ven conmigo y dame fuego para amar, y damelo..."

Födledag

(Det ska stavas så, okej?)

Nu förstår ni, små vänner, är det bara några dagar kvar till min födelsedag. Jag förväntar mig uppvaktning. För att förenkla lite för er, har jag sammanställt en kort och koncis önskelista. Den lyder som följer:

Vad som helst som har med Fernando att göra.
Helst önskegrabben i egen hög person, naken och inoljad. (Jo, jag sa visst det högt va?)


Fnörvel

Gudars skymning så förkyld jag blev. Fy fan. Var lite krasslig i halsen igår men jag tänkte att det kommer ju gå över, ingen fara på taket. I helvete heller. Vaknade imorse och det kändes som om nån hällt lim i halsen på mig. Kunde inte andas. Fick börja dagen med att släpa mig in på toa och hosta och harkla upp proppen. Den var inte vacker. Ska inte gå in på närmare detaljer där nej. Förutom det är jag het som en smältugn och hostar så väggarna skakar runt mig. Jag vågade mig på en snabb titt i spegeln också. Jag och flickan i "The Ring" har hemskt mycket gemensamt. Jag borde inte ens sitta här, gör det bara för att pappa tvingade mig att skicka iväg ett par mail.  Nej nu får ni ursäkta, jag ska konsumera en rulle hushållspapper till här...

Depression

Gud, mitt schema är allt annat än fördelaktigt vill jag lova. Buhu. Jag kommer sluta som eremit, jag får ju aldrig träffa mina mysisar. (Det gör definitivt inte saken bättre att jag är av typen "Nu var det JÄTTElängesen vi träffades, minst två dagar!" heller...) Jag får jättejättedåligt samvete för att jag jobbar, det är så heeeeeeemskt. Men inte att få dåligt samvete, utan det där med att jag jobbar. För att jag inte får träffa gosisarna. (Ja, ni får stå ut med fluffiga namn just nu, jag är kramsjuk, vale?) Jag gillar visserligen mitt jobb, men jag skulle MYCKET hellre sitta i Jösses soffa hela dagar (eller gå på promenad, höm) eller dammsuga alla Gävles butiker med Emma. Det är liksom synd att man tjänar så dåligt på de formerna av aktiviteter... Och så fick jag ju skämmas grovt sen också, när jag skrattade hysteriskt åt att Jösse hade skrivit upp sig på en vecka till på det där avskyvärda jobbet hon har, eftersom jag sekunden efter fick lov att erkänna att jag också hade gått med på extra timmar. Fick jag allt äta upp.

Åh, btw, satt nyss och lästa "Sushi för nybörjare", som jag lånat av Jösse. den boken hade hon helt tydligt använt till att slå ihjäl en fluga med. (Ni vet sådär när man slår igen boken när flugan satt sig) Flugan satt nämligen kvar.Mycket aptitligt. Nu blev det svårt att skriva här, Pyramus sitter på tangentbordet. 

*Gråtmild*

Ack, fick ett ryck igen. Lord.

image10