Yes!

Feberfri! Nu är jag alltså frisk, skulle jag tro. Vilken lycka. Hoppas bara att Ylva jobbat duktigt i sin bildbok nu så vi kan umgås, för jag är social till tusen, men ingen är hemma än, jäkla semesterfirare, haha...


Oj så det spritter

Tänk att man kan bli så fånigt glad för så små saker. Det värmer hela kroppen!

Lov, jo jag tackar jag.

Buhu. Jag har lyckats pricka in årets förkylning lagom till sportlovet. Jisses, vilken tajming va?


Och varenda jäkel åker ju bort också. Två till Sälen, två till Nicaragua, två till Österrike. Men Ylva är hemma, tack gud för det. Inte för att jag kan träffa henne ändå, hon vill säkert ha hälsan i behåll, vilket det är tämligen osäkert om hon skulle göra vid umgänge med mig just nu. Jag vill bli friiiisk.

Nu var man effektiv minsann!

För allas intresse, som jag inte tror existerar, men ändå. Nu har jag äntligen blivit av med min blå balklänning. En ny är beställd och den är härligt limegrön med strass på. Är så lycklig, men på ett ytligt plan, givetvis.

En annan fråga dock. Vad ska man ta sig till när den enda person som skulle kunna göra en glad är den som gjort en ledsen?