Maithai

Ja, jag är grinig så in i helsicke just nu. Telia är mina fiender, så det så. Tack GUD att jag ska byta snart. Mamma har ju skrivit över abbonemanget på mig, inte så jätteskoj på en hel del sätt kan jag meddela, jag har nu fått sälla mig till kompisskaran som får betala sina telefonräkningar själv. Det gjorde ont i hjärtat att fullfölja den betalningen kan jag säga. Buhuuu, synd om mig, host...

MEN, det var inte det som var problemet nej. Utan att de där paragrafryttarna på Telia absolut var tvungna att skicka mig ett avtal på posten som jag skulle skriva under och skicka tillbaka. Jag blev lurad där, trodde jag, för de hade ringt ett par dagar innan och försökt tvinga på mig arton nya, härliga, BUNDNA månader hos Telia, som alltså förtjänar en ordentlig spark i häcken. Min slutsats när det här kuvertet damp ned i brevlådan var att om jag skrev på och skickade in det hade jag bundit upp mig på arton månader till, och jag skulle hellre gå klädd i enbart Crocs på Spanien - Sverige matchen än det. Så jag lät bli. Mycket dumt. Det visade sig nämligen vara så att avtalet gällde överföringen från min mor till mig. Det hade jag givetvis märkt om jag hade bemödat mig med att faktiskt läsa igenom skiten ordentligt istället för att svära en lång, ful harang och slänga det åt helvete, vilket var vad jag gjorde. Så nu har Telia stängt av min telefon, så jag kan inte vare sig ringa eller skicka sms tills de fått mitt avtal. Det var bara att gräva fram det under massorna med godispapper i min papperskorg och skicka. Jag har erkänt mig besegrad nu.

Jag gillar visserligen inte att behöva plåga mig igenom Matte C, men det är nästan värt att gå på handledartiderna bara för det stora nöjet att tjuvlyssna på alla andra som går där. Alla mattekurser har handledning samtidigt, vilket gör att jag har samtidigt som de som har matte a, nybörjarmatte etc. Underhållning till tusen.  En dam har fortfarande inte förstått att hon inte kan använda läroboken att räkna i, och en kille som uppenbarligen hade ett ganska solklart IG i matte b och följaktligen pluggar upp det nu, pratar NONSTOP. Det är inte ens ett skämt, förra gången jag var där ägnade han hela tiden åt att tjata på handledaren om hur man fick tag i en bok. Frasen: "Men vad bra, då beställer jag en genom dig då." återkom ett antal gånger, FYI (hihi). Idag började han med att kalla till sig handledaren, as usual, och sen satt han och luftade lite, hrm, EGNA lösningar på ekvationerna han jobbade med. Det var ganska långa och komplicerade utläggningar han hade, och inga av dem lät så vidare vettiga. När handledaren hade förklarat, mycket lugnt och tålmodigt, exakt hur det fungerar med kvadreringsregler och det ena med det andra, så utbrister grabben; "Ja men det var ju nästan som jag tänkte där!" Handledaren tittade på honom med trött blick: "Ja, jo, nästan. Men inte rätt." Sen har vi en tjej som räknar högt för sig själv. Åh förlåt, det var ju jag.

Ja sannerligen. Fick ett ryck och plöjde Asos.com, jeeeez, fiiiina saker! Beställde två halsband, varav det ena är rent gudomligt. En minispegel med ornament i en lång silverkedja. Så vacker att jag tror jag svimmar.


Men jag kan inte bestämma mig för vilken väska jag ska ha. (I-landsproblem till fullo, men det ger jag blanka fan i, om jag ska vara ärlig...) Jag är nu nere på Mulberrys Bayswater, Marc Jacobs Dita och Jimmy Choos Ramona.  Svårtsvårtsvårt.

Ja hörrni, min nya katt håller just nu på att riva huset. Och då är han ändå bara ett halvt äpple hög. Eller, typ en halv valnöt, om vi ska vara noga, och det ska vi ju. Men han heter just ingenting än. Behöver lite assistans där.  Jag tänkte att Gucci är ju fint, men han ser tamigfan inte ut som en Gucci. Möjligtvis en bakgata-i-Turkiet-Gucci, för han är lite tussig. Annars tänkte jag typ, Tartaros, för han är svart, och så kan vi kalla honom Totte. Eller kanske Fendi. Eller, min favorit, Sanz. Hehe. Mamma och pappa röstar för Pekka eller Bullen. Very sweet, host. Som de amerikanska advokaterna säger; jag vilar min väska... 

Alla förslag mottages tacksamt här.

Okej, jag har alltså jobbat tre dagar på McDonalds nu. BOPhelvetet tar knäcken på mig, jag lovar. Igår stod jag, halv åtta på kvällen, med fem stycken tomma Nuggetsförpackningar och skrek åt fritösen att skynda sig på för det började krisa liiite. Det hjälpte inte. Jag hade även diverse andra kycklinggrejer på kö, och när jag precis tyckte att "JA, nu börjar jag komma ikapp här, moahaha..."  då plingar det till och den där högtalarrösten säger: "Tre McChicken, tack." Död åt den där högtalaren alltså. Jag har ett mantra: "Jag får betalt för det här, jag får betalt för det här..."

Kläderna är ju också så, hrm, snygga.

Btw, jag har shoppat. Jaa det har jag. En svartvit rätt kort tunika, en brun cardigan, och ett par lackleggings. Nu ska jag bara leta igenom Net-a-Porter efter en väska. Oh yes, det ska jag.

Tvi, mitt liv är för vanligt. Inte ens ett soundtrack. Och inga slow-motion effekter eller kärlekscollage. Och ingen vindmaskin. Dåligt. Jag kräver bättring här.

Vi gör såhär, att jag sätter ihop en bra spellista som jag kan gå i takt till, och så fixar ni fläkten, deal?

Köpte två par skor att trösta mig med iaf.

På lördag, då förväntas jag vara på två platser samtidigt. Spännande. Jag ska nämligen på introduktion på McDonalds klockan 8, sharp, och så ska jag tävla på GRS. Som tur är så har jag en pappa som kan köra helvetiskt snabbt även med häst efter, så det här kan lösa sig om bara inte introduktionen tar HELA dagen. Bah, och de där som jobbar på McDonalds undrade om jag arbetade bra under stress. Jag som inte arbetar alls såvida ingen står och skriker åt mig att skynda på. De där jäklarna har visst aldrig haft dressyrhästar. Det var ju så lagom roligt när man hade två, och fick låta pappa leda en häst medan man tävlade den andra, rida ut från banan, hoppa upp på nästa häst och sen börja om igen till nästa klass. Jag klarar detta.

Yes, jag fick jobb på McDonalds.
Yay! Nu ska vi slita häcken av oss här, haha. Allt för att få lön.

Fick hem mina kläder idag. Nästan allt iaf. Hade beställt en massa saker, en klänning, tunika, toppar etc. Och en pennkjol. Blev liiiite skrämd när jag packade upp den, den var sydd i något slags jeanstyg, ganska grovt, och jag tänkte att herregud, jag kommer ju se ut som en TANT. Men jag tänkte att äsch, vi testar. Så jag drog på mig den, knäppte knapparna, och WOW! Den satt som ett smäck, hur snygg som helst, med jättehög midja och tre knappar ifram. Ettsnyggt sprund ibak också, med knappar på. Såååå nöjd! Bifogar bild på underverket nedan, en bild på toppen som jag ska ha till och lite annat som jag köpte:

Mitt vuxna liv börjar komma ikapp mig och fasiken vad jag inte tycker om det. Nu ska det pluggas och jobbas och GUD vet vad. Och jag som har varit bortskämd hela mitt liv tycker att det enda som är positivt med det här är att jag kommer få lön. Bra där Malin.

Funderar på att sälja rättigheterna till den där boken jag skriver, innan Jösse lägger rabarber på den. Ändrar jag lite namn skulle jag säkert kunna komma undan med att den är baserad på verkligheten, moahaha.

Men å andra sidan, sånt humör som jag har varit på när jag skrivit den där boken är det väl bara Harlequin som vågar ge ut den, host...

Apparently.

Men jag är fullt beredd att hänga fast i ditt ben fler kvällar, om det skulle innebära att du gav med dig. Det skulle sååå vara värt det.  :D Du missade bläbärspajen, duh. Mitt senaste mästerverk. Jag ska snart ge mig på rabarber. Mycket socker.

Vi har hittat en karl åt Tove. (Ja visst flickor, visst har vi? Jaaa det har vi!)

Får fortfarande lite hemska bilder i huvudet av Måns byxor på sommarkrysset. My GOD, vad tänkte han med?
Och btw, min teori om hur han fick på sig dem stavas babytalk. Strö på det och han borde glida i dem något lättare, moahaha. Ger en ny dimension åt intrycket "len som en babryrumpa". Men jag vidhåller fortfarande att babyrumpor är röda och nariga.

Ja hörrni flickor, ni vet ju att önskas det semester har jag ett hus. Okej, min mamma har ett hus, men det blir mitt när hon trillar av pinn om en 30-40 år, så det är relativt.

Det där huset är ju liksom rätt så ledigt året om, så närhelst ni behagar åka då. Tyvärr måste vi ha med mor, för byn ligger lite, öh, avsides. Men vi kan dumpa henne hos valfri granne, hon kommer inte vara i vägen. Det ska iaf vara runt 25 grader varmt i december, låter det lockande? :P

Och det bästa med det här är att på La República Dominicana pratar varenda kotte spanska, så Emma kommer få bra användning av sin paradfras.

Plus att stranden är fullproppad med amerikanska surfarkillar, enligt min mor.

Ja hörrni, livet går utför i rasande snabb takt här. Familj och vänner går ned sig i fördärvet och själv står man där som ett fån och fattar ingenting. Borde man sura ihop kanske?  Jag ville ha en mysig sommar, men det går väl sådär. Tröstshoppar istället, det är mindre bra att ha ett VISA i såna här lägen, har jag märkt. Det blir kläder och dvdfilmer och fan och hans moster.

Men i gengäld så betydligt mycket mer skrivande, och det ska man väl vara glad för. Har en massabra saker som ska in som Jösse inte har en aning om, haha.

Åh, och så kan väl nån ta hit Ola åt mig? Jag är ju tydligen precis vad han letar efter. Men jag har liiiite tajt med tid, så jag kan tyvärr inte åka till Stockholm på friarstråt. Nån vänlig själ kan väl tänka sig att göra en insats? Huh? För min skull nu!