Jordbävning
Jag har fått order att städa mitt rum. Jag kan inte riktigt se varför det skulle behövas? Anyone? Okej, jag medger att det kanske ligger lite småsaker här och där men alltså?
Ähum
Ähum
Buttert
Jag tycker inte om när det börjar bestämmas saker som jag ska vara med på ovanför mitt huvud. Det verkligen hatar jag. Min första reaktion då är alltid att backa ur helt, men det tänker jag inte nu.
Ofrivillig hemmakväll
Det här var inte det minsta roligt. Det är fredagkväll och jag vill gå ut, men jag har ingen att gå ut med.
Brynplock
Har fått mina ögonbryn plockade också, för den som intresserar sig. Det var tio minuter av ren och skär plåga, men nu är de fina igen. Tack gud för Make Up Store, jag går alltid dit. Det är värt varenda krona, en enda gång har jag låtit någon annan göra det, och då slutade det med ett streck i en båge som hade gjort Morticia Adams stolt. Jag kan bara inte förmå mig att göra det själv, fastän tjejerna på Make Up Store alltid säger lite käckt att "Det är ju så lätt att hålla efter om man fått det gjort ordentligt en gång!" Jo tjena. Jag rycker ett strå och sen är jag färdig att stortjuta. Jag fortsätter nog låta dem växa och så får de vackert fixa det åt mig. Jag börjar bli stammis där nu, sist frågade de hur det gick med hästen.
Vek
Jag är en så svag människa. Nu gick jag visst med på att jobba från klockan åtta imorgon bitti istället för tolv. Men det är den där ångesten över pengarna som gör det, det är inte ofta jag kan säga nej. Men det är dumt, så dumt, för när jag blir trött blir jag mycket ynkligare. Som om krafterna inte räcker till att både jobba och vara glad. När jag är så, då skulle jag egentligen vilja isolera mig helt, men det mår jag inte heller bra av. Men jag fixar inte heller att prata i telefon för bland det värsta jag vet är när folk hör mig när jag gråter. Så mår jag dåligt använder jag bara sms. Det är absolut inte bra. Det blir så himla himla fel.
Dystra tider
Nej det blev ingen kör, är totalt inte på humör för det. Jag har nu gått tillbaka till att släcka lyset och stirra rakt fram. Och jag känner mig trött. Vill bara sova, det blir alltid så. Hela tiden. Hade Emma här förut, och när jag inte är ensam är det som att jag kan hålla mig själv uppe, men jag fixar det inte när jag är själv.
Det rusar i mig. Frustration, vrede, raseri och hat blandas med förtvivlan och tröstlös sorg. För att jag inte kan förmå mig att tycka om mig själv. Den där känslan av att jag inte duger till nånting. Att jag gör andra illa.
Det rusar i mig. Frustration, vrede, raseri och hat blandas med förtvivlan och tröstlös sorg. För att jag inte kan förmå mig att tycka om mig själv. Den där känslan av att jag inte duger till nånting. Att jag gör andra illa.
Design
Emma har för övrigt lovat att fixa till min blogg, men hon backar säkert snart med tanke på att jag blev eld och lågor och krävde tokhysteriska proffsdesigner. Fick till slut nöja mig med att den kommer att bli lila.
Ah, idag är det kör. Vetesjutton om jag kommer närvara där, för den läraren har inte alla indianer i båten. Hon sjunger sopranstämman fast hon inte är sopran hon. Hemskt spännande. Och helt omöjligt att lära sig hur sångerna går eftersom hon inte kan ta tonerna. Perfekt.
Ah, idag är det kör. Vetesjutton om jag kommer närvara där, för den läraren har inte alla indianer i båten. Hon sjunger sopranstämman fast hon inte är sopran hon. Hemskt spännande. Och helt omöjligt att lära sig hur sångerna går eftersom hon inte kan ta tonerna. Perfekt.
Husmor
Har man inget att göra kan man ju alltid vara lite huslig. Själv stod jag just i tvättstugan och vek handdukar och tryckte in mängder med skitig tvätt i maskinen. Fick dock fejka lite och ringa pappa för att ta reda på vilket program jag skulle sätta igång, är inte så hemma på den där maskinen än. Det här kommer förmodligen sluta med att jag börjar städa också, ve och fasa.
Eyelashes
Jag var hur som helst till Studio Q när jag bokade mina tider, så om en vecka ska jag dit. Ögonfransförlänging och förstärkning av naglarna. Kan inte ens se fram emot det just nu, känner mig bara så misslyckad för att jag inte ens kan få mina egna naglar att växa ut av sig själv. De går bara av.
Workout
Ja det är inte jag som ska det, jag är och förblir en trivselnisse som helst ligger i soffan och äter vindruvor, men min häst, han har det inte lätt han inte. Han hade ont i ryggen i januari och nu jäklar är han satt på ett träningsprogram som skulle mörda de flesta. Moahaha. Men snygg har han blivit, nu är det muskelmassa och kraft i hästen, han som var en sån speta förut. Målet är satt på SM i november, men före det ska vi kvala. Vi har varit så nära, så nu ska det nog gå.
Men idag är det träning för min tränare, och jag som ligger nere på botten just nu vill bara stanna inne. Jag vill släcka ljuset och sitta på min säng i hörnet som jag brukar göra. Det kanske är bra att jag måste bege mig ut, men det tar emot just nu. Hoppas nu att det känns bättre när man tragglat piruetter och serier i en halvtimme.
Men idag är det träning för min tränare, och jag som ligger nere på botten just nu vill bara stanna inne. Jag vill släcka ljuset och sitta på min säng i hörnet som jag brukar göra. Det kanske är bra att jag måste bege mig ut, men det tar emot just nu. Hoppas nu att det känns bättre när man tragglat piruetter och serier i en halvtimme.
Buzzador - ProViva Female
Mitt Buzzador paket kom idag, Buzzador är en sån där sida där man anmäler sig och får prova saker gratis, sen bedömer man sakerna och får poäng för det. Jag fick mitt första paket idag, med ProViva Female fruktdrycker. Det kändes iaf ganska bra att komma hem till ett stort paket. Och extra plus för att smakerna är Mango och Jordgubb, jag är tokig i mango, alla former. Drack upp en själv nyss, intalade mig att det är ju bra om jag testar själv innan jag delar ut dem till andra. De är bra för magen och hjälper en att ta upp järn, och det kanske jag kan behöva nu. Den var jättegod! Så nu har jag ett litet lager i kylen som jag ska be folk att testa.
Hemkommen
Har nu kommit hem från jobbet, det var plågsamt men jag överlevde. Idag är det en riktigt dålig dag, en sån när jag hatar mig själv och marken jag går på. Det knäpper bara till. Jag kan inte tänka klart just nu, för allt jag ser är en misslyckad, hemsk och ful människa. Jag kan ingenting.
Jag försökte döva min depression med att gå och boka tid för att fixa naglar och ögonfransar, men vad hjälper det? Jag kanske ser lite bättre ut, men det hjälper inte mot den där klumpen inom mig som aldrig blir nöjd.
Jag försökte döva min depression med att gå och boka tid för att fixa naglar och ögonfransar, men vad hjälper det? Jag kanske ser lite bättre ut, men det hjälper inte mot den där klumpen inom mig som aldrig blir nöjd.
La Primadonna
Kom just på att iiih, det är sånglektion idag! Jag älskar verkligen mina sånglektioner, men insåg för någon vecka sedan att det är slut snart. Jag fyller tjugo och får inte fortsätta. Tragiskt. Min sånglärarinna är en pärla. Många ska tydligen hata henne, men jag kan inte förstå varför. Hon är ljuvlig. Anousha, utbildad operasångerska och koloratursopran. Min nya idol. Och hon gillar mig! Första gången jag sjöng för henne hann jag värma upp i cirka en halvminut innan hon stoppade pianot, tittade på mig och sa "Du funderat på opera? Fin röst." jag trodde jag skulle smälla av. Hon är magisk. Och varje gång vi övar så försöker hon pressa upp mig en ton till "jag vet du kan, det finns där." Jag svävar.
Jag måste se till så jag får privatlektioner av henne sen, för det måstemåste måste jag. Man känner sig som tidernas operadiva när man går därifrån, för det är alltid "Och nu pratar du inte, det är kallt ute, var rädd om stämbanden!" Jag kan leva med att det första hon gjorde när vi skulle ha första lektionen var att syna mig, fråga hur gammal jag var, och när jag sa "Nitton" svarade hon "Ser ut som fjorton." Det gör inget. Kan hon få mig att sjunga rena skalor får hon gärna skratta åt mig också.
Jag måste se till så jag får privatlektioner av henne sen, för det måstemåste måste jag. Man känner sig som tidernas operadiva när man går därifrån, för det är alltid "Och nu pratar du inte, det är kallt ute, var rädd om stämbanden!" Jag kan leva med att det första hon gjorde när vi skulle ha första lektionen var att syna mig, fråga hur gammal jag var, och när jag sa "Nitton" svarade hon "Ser ut som fjorton." Det gör inget. Kan hon få mig att sjunga rena skalor får hon gärna skratta åt mig också.
Köttbulle
Sitter här i godan ro jag och äter köttbullar direkt ur skålen. Jag ska koka makaroner att ha till alldeles snart men det funkar utmärkt såhär tills vidare. Funderar på Mimmis förslag om att lyxprostituera oss. Jamen det kanske skulle vara lukrativt? Men jag har ju inga lårhöga lackstövlar så det faller ju liksom där. Mina går ju bara till knät hallå.
Ja just det, bilder var det ja. Ska kolla igenom det lilla lager jag fixade.
Kolla va! Jag ler ju nästan! Herregud, jag pissar nästan på mig av stolthet.
Ja just det, bilder var det ja. Ska kolla igenom det lilla lager jag fixade.
Kolla va! Jag ler ju nästan! Herregud, jag pissar nästan på mig av stolthet.
Photo shoot
Jag har faktiskt umgåtts lite med min kamera, jag har fixat och trixat och bytt blixt och jag har till och med rotat fram manualen också, och så har jag då tagit en del bilder på mig själv. Får se om det blev så mycket bättre. Ser fortfarande betydligt bätter ut live. Vem vill komma och kolla? Ska ladda upp dem när jag får tid. Det vill säga efter att jag varit i stallet och luftat den där dressyrmaskinen jag har i min ägo. Har upptäckt att mitt ego mår bra av att hästen går bra. Men det är trist att rida när ingen tittar på. Teaterapan i mig tycker att det är att kasta bort talang. Tror bestämt att jag måste hyra in publik.
Kissekotte
Mötte Musse på vägen ut till min morgontidning. Utekatt my ass, den kissen hänger på låset varje morgon. Livsnjutare kan vi också kalla honom, han skulle offra sin svans för en plats i soffan. Inte för att någon annan får plats när han väl lagt sig, men ändå. Söt. Dammvippan till svans är uppe också. Den är, jag svär, lika stor som han själv. Vi kan väl kalla honom symmetrisk.
Kärlek
För alltid älskade
Ut mot morgontidningen. Tulpaner.
Ja jag säger ju det. Tulpaner. Fint, visst, men alltså? Jag ska sätta upp övervakningskameror och laserstrålar som bryts när man passerar. Jag ska fånga den där trädgårdstomten.
Min stora kärlek
Benjamin heter han, mannen i mitt liv. 173 cm, 600 kilo. Mörkbrun skönhet. Han är vacker som en tavla, min Benjamin. Vi har varit tillsammans i fyra år nu. Vi har haft våra toppar och dalar, men kärleken är evig och villkorslös. De där stora mörka ögonen får mig att smälta tio dagar i veckan. Idag kliade jag honom under magen en lång stund och han lade hakan mot min rygg och höll fast mig mot kroppen. Det var så mysigt. Sen snusade han mig i nacken och jag pussade honom på näsan. Vi kan hålla på så i all evighet vi två. Fastän han skulle kunna krossa mig på ett ögonblick. Det är det ingen av oss som bryr sig om.
Tulpanlökar?
Alltså jag fattar inte riktigt detta. Det växer tulpaner på lite slumpvis utvalda platser på vår gräsmatta. Rätta mig nu om jag har fel, men jag är helt bombis på att tulpaner, det är en lökväxt. Och således ingenting som bara kan poppa upp av sig själv, för tro mig, JAG har aldrig införskaffat några tulpaner. Så nu undrar jag, helt försynt, Vem sjutton har varit och planterat tulpanlökar på vår gräsmatta?
Bråttom bråttom
Verkligen übersnabb uppatering nu då, jag ska rusa till bussen för att åka till jobbet. jag ska, när jag får tid, ha lite kvalitetstid med min kamera och försöka ta bilder på mig själv när jag inte ser superbutter och dubbelhakan ut. Gudarna ska veta att DET kommer ta tid, jag ser aldrig bra ut på bild. Synd, jag som är så snygg annars, ähum.
Världsbild i spillror
Kickette har för första gången gjort mig besviken. Eller, en av läsarna. Min Fernando, som alltid varit "Nando" när jag började följa honom i Spanien, kallas tydligen "Fer" eller "Fern". Det låter så himla fel för mig, så nu blev jag bara deppig. MEN sagda läsare hade kontakter, nån kompis som var kompis med... Eh ja ni fattar. Ska nog b.i hysteriskt bra kompis med henne. Och det är utmärkt för hon är engelsk och kan inte läsa det här. Mohahaha.
Friska vindar
Något muntrare tankar har jag också plats för. Skulle till jobbet för någon dag sen, kände mig lite lagom seg sådär på morgonen, inte ens jag, som kan tänka mig att sminka mig och locka håret fyra på morgonen, orkade riktigt bry mig. Det är McDonalds liksom, inte Victorias Secret's Fashion Show. Så jag drog på mig en snygg tröja och mina härliga, älskade gamla mellanblå Levi's. De börjar visserligen bli en aning korta, men inte så det stör. Det syns bara med höga klackar, det här är de enda jag kan ha med lågskor. Drog på mig jackan, tog väskan över armen och knallade till bussen.(Ja, enligt en journalist som följer den där underliga Alex Curran så har aaaaalla fashionistas i Liverpool väskan i armvecket och inte över axeln. Det gjorde mig lite putt för det fick mig att nästan överväga att sluta med det, men jag har alltid haft väskan så och en orangetonad Miss Piggy ska inte få mig att sluta med det.)
Men så satte jag mig alltså på sagda buss, ganska nära dörren, och närdörren öppnas vid nästa hållplats och det drog in lite friska vindar, då känner jag att det fläktar lite kring mina, ÄHUM, ädlare delar så att säga. Det här är ju inget man kan undersöka bara rätt upp och ner kände jag, det vill säga, eh, böja sig fram och titta, så jag fick göra det lite diskret. Och vad sjutton ser jag, om inte att byxorna finally har svikit mig och spruckit. Precis bredvid grensömmen. Ridå.
Men huslig som jag är, så fick de trogna gamla jeansen bli korta små jeansshorts idag:
Normalisering
Jag börjar lugna ned mig lite. Men att det skulle krävas en timme på en parkbänk framför teatern var väl kanske inte vad jag hade väntat mig. Men jag behövde det nog. Det är så mycket i mitt huvud som inte borde vara där, och som inte har nån sanning bakom. Rena demoner. De är ute nu, men inte jämt. Det snurrar för fort ibland.
Jag ställer höga krav på mig själv. I min ögon är jag nämligen en simpel medelmåtta, om ens det. Värdelös väser det i mitt öra. Fet. Oduglig. Självisk. Pina. Och jag vet inte vad jag ska tro på ibland. Speciellt inte när jag är uttröttad och inte har krafter att kämpa emot. Men jag börjar lära mig.
Jag ställer höga krav på mig själv. I min ögon är jag nämligen en simpel medelmåtta, om ens det. Värdelös väser det i mitt öra. Fet. Oduglig. Självisk. Pina. Och jag vet inte vad jag ska tro på ibland. Speciellt inte när jag är uttröttad och inte har krafter att kämpa emot. Men jag börjar lära mig.
