Maithai

Shit, vad nollställd man är. Jag har egentligen så sjuukt mycket saker att göra, i skolan och i verkliga livet, men nej, jag får inget gjort, går bara runt i dimma. Vetefan varför, jag tror att det är såhär jag reagerar på stress, suck... Inom ett par veckor ska jag fixa följande:

- Personligt brev till universiteten i USA. Ca en A4. Skitbra, jag behöver bara skryta tills jag spyr.
- Video där jag "arbetar med hästar av olika ålder och utbildningsgrad." Enkelt, jag har två. Av olika åldrar och utbildningsgrad.
- Uppsats till franskan, ca 2 A4, om boken Monsieur Ibrahim et les fleurs de Coran. Tja, jag har ju i alla fall läst den, borde jag kunna fixa...
- Rapport till svenskan, språksociologi. Ska bara hitta lite pratglatt folk så är det i hamn...
- Eget arbete på psykologin, ca 8 A4. Om tankspriddhet. Tror ni inte jag är som gjord för att skriva om tankspriddhet kanske?
- Lämna in projektarbete. Just nu är vi uppe i ca 20 A4, men det är i princip klart, en sak jag kan bocka av...
- Arbete i geografi, 4 A4. Ska argumentera för om Portugal är ett i-land eller u-land. Shit, jag har inte ens börjat...
- Muntligt framträdande i svenska. 5-7 minuter. Ska "sälja min häst", vilket ju blir en lätt sak att göra, herregud, hästen är ju redan till salu, har pratat mig varm för den i veckor nu.
- Sen är det snart nationellt prov i Spanska, och ett religionsprov i antågande. Nej, detta känns inte bra.

Och varför i hela friden sitter jag här och skriver? Jag har ju inte alls tid med det här...

'Cause when I look at my life
how the pieces fall into place
It just wouldn't rhyme,
without you
When I see how my path
seemed to end up before your face
The state of my heart
the place where we are
was written in tthe stars

Jag får psykbryt! Verkligen! Varenda jäkel som kommer och ska prova hästen sitter ju och sliter honom i munnen, va faaan liksom... Ska det vara så svårt att bara lyssna på vad jag säger? Tydligen... Gaah, släpper det nu...

Ooh, har handlat mer kläder (för jag behöver ju, host, alltid nya kläder, jag har ju så lite, inget att ta på mig, eller hur...) Jag var på stan med Emma och Jösse, agerade smakråd, bådå två inhandlade vita sneakers (jag tyckte att Emma skulle ta de med guld på, de var flashigast i mitt tycke. Tack gud att Jösse höll med mig...). Handla sneakers är verkligen inte min tepåse, för jag har dem aldrig på mig Jag knallar oförtrutet runt i min höga klackar eller ballerinor, och ger blanka fan i om det är minusgrader, haha... Har även gått från jeans och t-shirt fällan något, har nu ett antal klänningar i min garder...förlåt, plural där, min garderober, och så fort man inte riskerar frostskador har jag dem på mig.

Hur som helst, kände att jag gled ifrån ämnet där kanske, så köpte jag en svart hatt på Åhlens, som ja nu bara behöver en matchande bikini till, (hrm ja...)  och sen skulle Emma och Jösse åka iväg på diverse ärenden så jag kallade in Ylva, världens bästa shoppingpartner, och sen länsade vi H&M. Jag köpte en lila klänning som var söt som en sockerbit och sen syndade jag och köpte en vit klänning från M by Madonna, fastän jag svurit att låta bli, jag gillar inte Madonna, men klänningen satt som ett smäck så jag ska bara hitta en lämplig undanflykt så är jag i hamn... Nu behöver jag bara ett par skor som passar till, och gärna ett par svarta peeptoes också, för det har jag listat ut att det borde passa till merparten av mina kläder...

Åh så roligt vi hade, jag och Emma åkte hem till Jösse, sen jobbade vi med PA i kanske en timme, sen slöade vi. Gud vad roligt vi hade! Gav oss ut på långpromenad i Forsbacka, mycket intressant. Erkände pinsamheter (min var tveklöst värst, jag skulla hållit tyst, men Jösse hotade att lägga sig framför en bil så jag blev ju tvungen...) och larvade oss, vi hittade en lekplats också, treåringarna inom oss kröp fram, jättekul! Sen satt vi uppe och spelade kort, sen kunde vi inte somna förrän vid två på natten heller, tre stycken i en dubbelsäng, mycket babbel blev det... Det måste vi göra om hörrni!

Högskoleprov, fyyy fan vad drygt det där provet är egentligen. Vedervärdigt, och så betalar man ändå för det. Knäppt. Så mycket roligare då att sitta hemma hos Emma sen och göra ingenting, och vara såååå nöjd med att man var färdig. Jag och Jösse tvingade på henne balklänningen också, för vi hade inte sett den på, och ååååh den var så FIN! Nu har vi faktiskt nästan exakt sådana klänningar som jag först företställde mig att vi skulle ha, ååh så himla roligt det ska bli!

Lite mindre kul då när jag skulle hem, och upptäckte att jag hade tittat lite slarvigt i tidatbellen. Stackars Jösse fick skjutsa hem mig (Jag använde hundögonen, skäms skäms, usch) och hon hade jätteont i magen och HERREGUD vad jag känner mig som en hemsk människa nu. Parasiterande och vidrig. Måste komma på nåt sätt att gottgöra henne faktiskt, nån som har ett bra förslag? jag tänkte att jag kunde kanske köpa henne en liten present eller nåt, för att visa min uppskattning... Gud vilka kompisar man har egentligen. Jag bor liksom 4,5 MIL från Gävle, tar ju ett tag att köra...