Maithai

Jag tvivlar på att jag åtnjuter så vidare mycket värdighet på mitt jobb längre faktiskt. Jag skämmer alltid ut mig å det grövsta så fort jag sätter foten där. Får väl glädja mig med att jag i alla fall underhåller min omgivning. Klen tröst.

Som den där gången när jag stod i kassan, och skulle ta betalt. Jag fick pengarna, trycket på "betalning mottagen", tappade en krona och böjde mig ner för att ta upp den. Ut kom kassalådan och träffade mig mitt i pannan. Så jag försvann utom synhåll bakom disken med ett litet skrik. Kommer upp igen, kastar tillbaka håret som var över hela ansiktet och ger växeln tillbaka som om inget hänt.

Jag har även snubblat över en kollegas fot, och flög som en vante längs kassadiskens hela längd, och landade i andra ändan. Hon med foten som stack ut fick en ordentlig utskällning av en gäst som tyckte det var hennes fel...

Har också blivit inlåst i vår DT-etta, men räddades av min riddare i skinande rustning, min chef, alltmedan han skrattade så tårarna rann. Åt en dam i nöd va! kan ni tänka er?

Sen var det idag, när jag satt på huk och skulle flika av en kartong. Daniel gpr förbi, puttar till mig lite med foten, och jag trillar och sätter mig på arslet. Min chef (Varför alltid han? Varför?) fick dra upp mig.

Och just det, har jag berättat om när glassmaskinen packade ihop och bestämde sig för att spruta ner hela mig med smält glass?