Maithai

Jag börjar lugna ned mig lite. Men att det skulle krävas en timme på en parkbänk framför teatern var väl kanske inte vad jag hade väntat mig. Men jag behövde det nog. Det är så mycket i mitt huvud som inte borde vara där, och som inte har nån sanning bakom. Rena demoner. De är ute nu, men inte jämt. Det snurrar för fort ibland.

Jag ställer höga krav på mig själv. I min ögon är jag nämligen en simpel medelmåtta, om ens det. Värdelös väser det i mitt öra. Fet. Oduglig. Självisk. Pina. Och jag vet inte vad jag ska tro på ibland. Speciellt inte när jag är uttröttad och inte har krafter att kämpa emot. Men jag börjar lära mig.