Maithai

Hör jag ett ord till om den där jävla resan skriker jag, okej?

---

Jag gillar min nya lägenhet, det gör jag, men det luktar konstigt. Inte äckligt eller så, utan konstigt. Inte hemma. Det stör mig lite, det känns som att jag är på besök hos någon och inte som att jag bor där. Okej, jag bor inte där helt och fullt, men ändå. Det är väldigt konstigt. Jag är inte van.

Jag satt för mig själv och tänkte förut. Jag var blivit så annorlunda. Jag var ganska lugn förut, men det är jag inte längre. Jag kan bli hysterisk för ingenting, eller rosenrasande, eller så bryter jag ihop i tårar. Eller så sitter jag bara och stirrar rakt fram och känner mig så nere att jag inte ens orkar resa mig. Eller så är jag kvittrande glad, och det är väl då jag går att umgås med. Men det värst är när jag blir ledsen för ingenting. Jag hatar att känna mig så förtvivlad. Jag vill inte gärna vara såhär men hur gör man för att fixa det? Hur?