Maithai

Det här skulle vara så mycket lättare om jag bara fick prata om det, men för det första har jag ingen aning om vad jag ska säga eller hur jag ska få det ur mig utan att allt bara blir fel,  och för det andra känns det bara som att jag tränger mig på, så det blir inte så mycket av det...

Hela situationen känns så olustig, och mitt fel är det. Vet inte hur jag ska kunna rätta till det bara. Och nu känner jag mig ännu mer tjatig och gåpåig, jeez. Min vanliga reaktion, att vilja älta saker, den är på, men för en gångs skull är det inte så enkelt som att bara hoppa på första bästa tillgängliga kompis och ösa ur sig allt. Balansgång är inget jag har bra koll på, det riskerar bara att bli jättefel hela tiden. Och jag är rädd, för jag vet ju så väl att alla goda råd jag kommer få kommer leda i samma riktning, och den är tvärtemot den riktning jag vill gå åt.  Det spelar liksom ingen roll att jag ändå är för feg för att gå "min" väg, jag vill ändå inte höra att den är fel.

Och så vet jag att det här egentligen är helt fel forum att lufta mina bekymmer på, de känns ganska små och betydelselösa jämfört med andra saker som sker runt mig. Men jag kan ändå inte låta bli att bry mig om mina egna små problem, rår inte för det. Fan.