Helt tokig
Tu dirás que estoy loca loca loca loca,
pensaras que estoy loca, loca de atar,
y es verdad que estoy loca loca loca loca,
loca por poderte besar...
Snart håller jag mig inte längre.
Tu manera de jugar me vuelve loca...
Så less
Told my heart I didn't want you but I lied...
Verkligheten närmar sig...
Läskigt värre är det, jag vet inte alls vart i USA jag hamnar, skräcken är ju att hamna i bibelbältet, jag har ingen lust att komma hem med bred Texasdialekt. (Howdy!) Siktar på Charleston, det såg trevligt ut där...
Glää.
Vad jag vill göra?
Sova. Ägna ett oförsvarbart antal timmar till att sminka mig och sedan spegla mig. (En narcissist gillar sånt, tro mig.) Och så vill jag prova mina nya skor. Jag vet att jag är ytlig, men fan, nu är jag trött på livet här.
Men det var skoj värre att vara hos Ylva, rena terapin. Ska nog bosätta mig där, långt bort från högar med tvätt och papper med läxor.
Annars så kan jag nöja mig med att bli tre år igen och leka i sandlådan, det var tider det. Ahh, vilka minnen...
Ser man shitty ut f?r man fuska.
H?r var det fixat och fint, vill jag lova...
Va faan...
Och jag har äntligen, finally, enfin, upptäckt att jag är sjukt dryg via sms. Jag kan bara inte ge mig, jag trackar alltså folk med sms. Så går det när man skaffar obegränsat för 99/månaden... Ett riktigt jävla pain in the ass är jag, och nu lyckades jag ju givetvis skrämma bort en alldeles vettig kille med den här ofelbara metoden. En till, kanske ska tilläggas. Jag beter mig ungefär likadant som om jag skulle sätta mig bredvid honom och sen ägna en vecka åt att peta honom på axeln. ("Du.Du.Du.Duuuu..Du.Du.... Duuu. Du, hallå? Duuu, du, dudududu...?") Undra på att grabben flyr snabbt som attan, det skulle ju till och med jag göra, och då är jag ändå den enda jag känner som blir såhär. Har lovat mig själv att jag aldrig nånsin mer ska ta en killes mobilnummer, men det kommer ju gå åt pipan, så jag får väl utbildas i sms-etikett istället. Återkommer om det här, det är värt att fixas tror jag...
Ska man jämföra så är det nog så att normala människor gör som följer: Om man tänker sig att man håller en liten fågelunge i händerna, och den är då relationen, så kan alla andra människor hålla lagom hårt så att den inte flyger iväg, och klappa på den, mata den och hålla den vid liv. Det kan inte jag. Jag håller för hårt, jag klämmer och klämmer och matar alldeles för mycket, och till slut säger det splatt, och fågelungen är död. Ihjälklämd.
Yes!
Feberfri! Nu är jag alltså frisk, skulle jag tro. Vilken lycka. Hoppas bara att Ylva jobbat duktigt i sin bildbok nu så vi kan umgås, för jag är social till tusen, men ingen är hemma än, jäkla semesterfirare, haha...
Oj så det spritter
Lov, jo jag tackar jag.
Och varenda jäkel åker ju bort också. Två till Sälen, två till Nicaragua, två till Österrike. Men Ylva är hemma, tack gud för det. Inte för att jag kan träffa henne ändå, hon vill säkert ha hälsan i behåll, vilket det är tämligen osäkert om hon skulle göra vid umgänge med mig just nu. Jag vill bli friiiisk.
Nu var man effektiv minsann!
För allas intresse, som jag inte tror existerar, men ändå. Nu har jag äntligen blivit av med min blå balklänning. En ny är beställd och den är härligt limegrön med strass på. Är så lycklig, men på ett ytligt plan, givetvis.
En annan fråga dock. Vad ska man ta sig till när den enda person som skulle kunna göra en glad är den som gjort en ledsen?
Hihihi. Lektioner och knäppa lärare.
Lärare: "Ja, och enligt hinduismerna ska då alltså livkraften vara sammankopplad med förökningen, och det anses skamligt att inte ha några barn."
Här reser jag mig upp och ska gå på toaletten.
"Ja ursäkta, jag skulle bara gå på..." Innan jag hinner avsluta meningen med "...på toaletten." avbryter läraren mig:
"Jaha, jag trodde du skulle säga att du skulle gå och skaffa barn!"
Aktie och penningmarknad:
Lärare: "Fusklappar är det allra bästa sättet att lära sig saker på!"
Elev sitter och sover på lektionen:
Lärare: "Men Erik hur går det?"
Erik: *vaknar* "Jodå det går bra, har sovit lite dåligt ett tag bara..."
Lärare: "Jaha, sitter du och spelar nätpoker hela nätter eller vad?"
Erik: "Nja, jag ser på tv..."
Lärare: "Jaha, jag tänkte annars att du kanske hade skaffat nån ny tjej, då brukar man också...se ut lite...sådär..."
Åh jag dör.
Såhär är det gott folk, i september någon gång åkte jag med min kära mor till Stockholm och tittade på balklänningar. Fråga mig inte varför, ingen vettig människa tittar väl på klänning till studentbalen ett år i förväg, eller hur? Jodå, min mamma gör, hon gillar nämligen att ha "gott om tid" på sig.
Ja, och det gick ju som det gick. Jag, som var fullt övertygad om att jag skulle ha en ljusgrön klänning matchad med min ögonfärg, fann mig själv åka hem med en mörkblå klänning, som jag blivit påprackad av min ganska så bestämda mor, som helt enkelt inte ville titta på fler efter att vi hade hittat den där.
Så nu, ett par månader senare, är jag redan trött på den. Missförstå mig rätt, visst är klänningen jättefin, den sitter som ett smäck desutom, men den är inte som jag önskade mig. Jag vill fortfarande ha en grön, gärna i ett sånt där härligt chiffongmaterial, men hur ska man föra fram för sin mor att man tröttnat på en klänning man aldrig använt? Jag kan ju se mig själv med argumenten : "Ja men den har ju hängt framme för länge, så nu vill jag inte ha den..."
Dessutom har jag skor och väska till, i silver. Jag ville inte ha silver heller, jag ville ha GULD! Helvete att jag är så svag. Så nu tänker jag fota min klänning och lägga ut den på Blocket och Tradera, för jag tänker inte gå på balen i den där. JAG ska ha en GRÖN. Och imorgon ska jag köpa guldfärgade sandaletter som är helt underbara.
Ja jösses
Va? Nej jag är visst inte bitter...
Ja gud ja.
Hej där!
Tänkte väl börja med att presentera mig lite, känner mig väldigt duktig här som startat upp en blogg fem år efter alla andra, men vadå, bättre sent än aldrig, haha.
Namn: Malin
Bor: Storvik, det ligger i Norrland, utanför Gävle. Vi är mastiga 2400 invånare, alla känner alla, noll privatliv.
Vill: Ha ett liv, eller bara fritid om det kan ordnas. Mitt liv just nu är indelat ungefär som följer: 60% skola, 20% hästarna, 10% pojkvän och 10% vänner. Notera att tid för läxläsning inte får rum, det får jag göra på håltimmar och tågresor. Vid datorn sitter jag på pojkvännens och vännernas tider, för msn ingår som umgänge sett ur min synvinkel. Dåligt, jag vet. Gör det bättre själv då!
Gillar: Att umgås med mina vänner, de är så mysiga. Förlorade Ylva till Bollnäs men vi har ett distansförhållande, haha. Tackar Gud för Msn och mobiltelefoner. Min pojkvän får också en hel del uppmärksamhet. Jag läser betydligt mer än jag borde, jag har ju skola att tänka på egentligen men jag kan ändå, kan vi säga. Jag gillar musik, har en osund förkärlek för alla former av krämiga ballader med ogenerade tonartshöjningar på slutet, lyssnar på Svansjön utan att skämmas, handlar kläder helt utan hämningar, går det att köpa samlar jag på det. Min plånbok borde ha kodlås. Skor har jag också ett pinsamt antal, men jag försvarar mig med att jag använder ju alla... Tycker även om att läsa dåliga fanfics, eller ännu hellre bra sådana, mest HP men LotR funkar det med. Sen blir jag inspirerad och skriver egna, gärna med överperfekta Mary-Sues baserade på mig själv.
Dissar: Linda Rosing, eller bara pantade brudar i allmänhet. Jösses så arg jag blir.
Det var väl egentligen allt såhär långt, nu ska jag återgå till min nya Westlifeskiva, måste öva på tonartshöjningen där...
