Grinig
Ja, på pappa, som tycker att det är "sjukt" att jag skickar så mycket sms. Och att jag har datorn på "så mycket". Då är jag ändå inte den typen som sätter igång datorn på morgonen och stänger av den på kvällen, men det spelar ingen roll för honom. Har han verkligen inget annat att irritera sig på? Gnnn.
Insåg precis att jag sitter och lyssnar på 98 Degrees och tycker att det är jättebra. Starkt jobbat Malin, snart 20 och fortfarande pojkbandsfjortis.
90-tal. Aaaah härligt, hahaha...
Skoooor
Mycket illa Topshop!
Oh no... No no no. Topshop har nu börjat leverera till Sverige. Christ. Jag tror jag måste sätta någon form av spärr på den sidan för herrejesus... Jag satt nyss och tittade där och det var betydligt lättare att sortera ut det jag INTE ville ha än det jag VILLE ha. Hjälp.
Och så kände jag att jag kunde ju inte låta de underbara stövletterna med rem över hälen i plommonlila och gråblå gå mig ur händerna när de bara kostade 180 kronor paret... Det skulle jag ångra. Så jag beställde båda. Och nu känner jag mig lycklig som en liten unge. Kanske jag kunde behöva med tanke på hur jag skällde på folk i helgen. Men jag får ta och lösa det sen, det är mig det är fel på men jag vet inte hur jag ska fixa det än bara.
Sen har jag även upptäckt det fina med att beställa sitt smink på strawberrynet.com. Det enda felet med den sidan är att de inte har Armanis smink. Attans. Men allt annat är hejdlöst mycket billigare. Gosh. Nu sitter jag här med en mascara och en concealer från YSL i handen och är ännu lyckligare. (hej Volume Infini Curl och Touche Éclat. :))Och makeupremover från Chanel. Och som om det inte var nog, så fick man ett gratis läppstift från Lancôme också. I en skitsnygg färg också, hör och häpna. Godis i påskäggen är definitivt överskattat. :)
Omvänd dygnsrytm
Hör jag ett ord till om den där jävla resan skriker jag, okej?
Jag gillar min nya lägenhet, det gör jag, men det luktar konstigt. Inte äckligt eller så, utan konstigt. Inte hemma. Det stör mig lite, det känns som att jag är på besök hos någon och inte som att jag bor där. Okej, jag bor inte där helt och fullt, men ändå. Det är väldigt konstigt. Jag är inte van.
Jag satt för mig själv och tänkte förut. Jag var blivit så annorlunda. Jag var ganska lugn förut, men det är jag inte längre. Jag kan bli hysterisk för ingenting, eller rosenrasande, eller så bryter jag ihop i tårar. Eller så sitter jag bara och stirrar rakt fram och känner mig så nere att jag inte ens orkar resa mig. Eller så är jag kvittrande glad, och det är väl då jag går att umgås med. Men det värst är när jag blir ledsen för ingenting. Jag hatar att känna mig så förtvivlad. Jag vill inte gärna vara såhär men hur gör man för att fixa det? Hur?
Benjamin
Sleeping with Fernando Torres
Ja allt är ju relativt. Skåda min nya pyjamas, den är vacker som en tavla. Hade jag sovproblem innan lär jag sussa som en ängel nu. Den här kom till mig igår, som en skänk från ovan. Tack Jösse. :)
