Maithai

Kom just på att iiih, det är sånglektion idag! Jag älskar verkligen mina sånglektioner, men insåg för någon vecka sedan att det är slut snart. Jag fyller tjugo och får inte fortsätta. Tragiskt. Min sånglärarinna är en pärla. Många ska tydligen hata henne, men jag kan inte förstå varför. Hon är ljuvlig. Anousha, utbildad operasångerska och koloratursopran. Min nya idol. Och hon gillar mig! Första gången jag sjöng för henne hann jag värma upp i cirka en halvminut innan hon stoppade pianot, tittade på mig och sa "Du funderat på opera? Fin röst." jag trodde jag skulle smälla av. Hon är magisk. Och varje gång vi övar så försöker hon pressa upp mig en ton till "jag vet du kan, det finns där." Jag svävar. 

Jag måste se till så jag får privatlektioner av henne sen, för det måstemåste måste jag. Man känner sig som tidernas operadiva när man går därifrån, för det är alltid "Och nu pratar du inte, det är kallt ute, var rädd om stämbanden!" Jag kan leva med att det första hon gjorde när vi skulle ha första lektionen var att syna mig, fråga hur gammal jag var, och när jag sa "Nitton" svarade hon  "Ser ut som fjorton." Det gör inget. Kan hon få mig att sjunga rena skalor får hon gärna skratta åt mig också.