Maithai

Jag har varit och tävlat igen, nu i helgen. Jesus vad jag inte trodde det skulle gå bra. Allt gick fel på morgonen. Jag är tydligen känslig för rubbade rutiner fastän jag vägrar erkänna det. ACn i bilen hade gått sönder, det var hett så in i helvete ute så vi fick ta den andra bilen, och en lånad vagn. Jag trodde jag skulle dö, någon annans vagn, det går ju inte?

Jag hade klippt manen på Benny alldeles för kort, så jag kunde inte göra mina vanliga flätor som han är så fin i. Då grät jag nästan. Och som grädde på moset var vi lite sena. Det kändes, kort sagt, inte alls bra.

Men så kom vi fram, och jag satte mig på hästen, värmde upp och red in. Och då va det som att allt bara föll på plats. Han gick som en dröm. En massa ryttarmissar från min sida, (Uuuusla pirutter, omslag i uppridningen, slog i ett byte, jadi jadi) men hästen, han dansade. Först startade jag, men när jag hade lämnat hästen och kom och fick poängen dog jag nästan. 65,5 procent. I medelsvår A.


Och sen vann vi. SM-kval, one down...