Maithai

Jag hatar verkligen hur jag tycker synd om mig själv. Jag hatar hur ynklig jag är och hur jag blir ledesn för precis allting. Och frågar någon vad som är fel kan jag inte ens svara. För jag vet inte. Jag vet ärligt talat inte varför minsta sak kan få hela min värld att bara rasa helt, så att allt jag gör är att ligga i min säng med ansiktet mot väggen. Jag hatar det för det är inte jag. Jag hatar att vara rädd att bli sviken och lämnad. Jag hatar att det finns nånting i mig som vägrar tro att jag skulle kunna vara älskad. Jag hatar att se mig i spegeln och inte tycka om vad jag ser.Jag hatar pressen och ångesten att alltid vara stark och duktig, som förväntar sig att jag ska klara att vara vaken och upptagen 18 timmar om dygnet. Jag hatar den där pressen jag har på mig att göra alla nöjda med mig, för den innebär att jag inte gör de saker som jag vill. Jag hatar att det är jag som får dåligt samvete när jag börjar bestämma saker själv.

Men mest av allt hatar jag vad det här får mig att göra mot människor jag älskar. Jag hatar det.