Semesterplaner
Det skulle diskuteras resa igår ja. Gud vad jag ångrar att jag följde med dit, jag visste ju på ett plan precis hur det skulle gå, det vill säga precis som alla andra gånger som den där himla resan kommer upp...
Får väl börja med att berätta att när det kommer till resor, så finns det två sorter som jag uppskattar, och det är 1. Solsemester och 2. Shoppingresa. Dock har jag ända sedan jag var liten haft hejdlöst roligt åt backpackerresor, av den enkla anledningen att jag vet precis hur jag skulle vara om jag följde med på en sån. Gnällig. Jag skulle gnälla över att sovplatsen var äcklig, att jag inte fått duscha på en HEL DAG, gud förbjude, att jag hade ont i fötterna, "är vi framme snart" och att min väska var tung. Jag skulle gnälla över att det var för varmt, för kallt, för kvavt och för fuktigt, jag skulle gnälla över maten och fan och hans moster. Jag vet om det där, och därför tänker jag inte sätta mig i den sitsen. Det är ändå ingen som skulle orka med mig då.
När jag är på semester vill jag ha det skönt och bekvämt, och viktigast av allt, jag vill veta vart jag kommer bo när vi väl är på plats. Blotta tanken på att hitta nåt vandrarhem på plats skrämmer skiten ur mig. Gud vet vart man kommer hamna. Överlag hyser jag ett mycket stort förakt för vandrarhem. Inte för att hotellen alltid är så mycket bättre, men eget badrum, det bara kräver jag. Den här inställningen brukar leda till att folk tycker jag är snobbig, och jag tänker inte ens säga emot, men att jag vet om det betyder inte att jag uppskattar en loppbiten skrubb till vandrarhemsrum mer för det.
Sen är jag av naturen en väldigt lat person, och är jag på solsemester, då gör jag banne mig inget mer ansträngande än att knalla ned till stranden. Möjligtvis kan jag ta en tur till baren för att få min apelsinjuice.
Det finns inget i världen som skulle kunna få mig att ge mig ut och fotvandra. Det kan jag göra hemma, vi har fina skogar i Storvik också.
En sak som verkligen irriterade mig på sagda planeringsmöte, det var det här med att det alltid hette "alla fyra". Jämt. "Alla fyra kanske inte alltid vill göra samma saker" "Vi kanske inte kan åka alla fyra tillsammans hela tiden". Vadå fyra? Vi var ju FEM där.
Och så har jag ingen jättelust att åka till Sydamerika, men det skulle jag väl med lite vilja kunna leva med. Men det stör mig att så fort man bara andas att vi kan åka till Dominikanska Republiken, för vi har ändå ett hus där och ska man absolut åka runt i Sydamerika så är det inte så himla långt upp dit, (Och jag får min solsemester tack så mycket...) så börjar det muttras och hummas och vips har nån bytt ämne och vi är tillbaka vid Peru, inkaleder, Machu Picchu eller nåt annat himla stenröse som ligger 5000 meter upp på ett berg och kräver grova kängor och fiskarhatt för att man ska kunna ta sig dit. Nämner Hug huset i Thailand blir det dock ett jäkla liv i luckan och samtliga vill absolut dit ett par veckor, fastän det är på andra sidan jordklotet. När man är "en" i "fyra mot en" har man inte så mycket att komma med heller.
Sen har jag vissa svårigheter att ta mig iväg en tre-fyra månader runt jul, så mitt förslag var nästa sommar, för då kan jag faktiskt följa med, men oooh nej, givetvis inte, i vinter ska det vara. Ha så kul då ni då.
Jag. Blir. Så. Less.
Jag var ändå mest bara i vägen så jag gick och satte mig på toa istället. Lugnt och skönt.
Jag tänker drömma mig bort till MINA drömsemestermål.
Kerala, Indien
Gaspar Hèrnandez, Dominikanska Republiken
Le Coco Beach, Mauritius (Hotellet vi bodde på)
Maldiverna
Och nu slog visst Susanna Kallur världsrekord här också.
Får väl börja med att berätta att när det kommer till resor, så finns det två sorter som jag uppskattar, och det är 1. Solsemester och 2. Shoppingresa. Dock har jag ända sedan jag var liten haft hejdlöst roligt åt backpackerresor, av den enkla anledningen att jag vet precis hur jag skulle vara om jag följde med på en sån. Gnällig. Jag skulle gnälla över att sovplatsen var äcklig, att jag inte fått duscha på en HEL DAG, gud förbjude, att jag hade ont i fötterna, "är vi framme snart" och att min väska var tung. Jag skulle gnälla över att det var för varmt, för kallt, för kvavt och för fuktigt, jag skulle gnälla över maten och fan och hans moster. Jag vet om det där, och därför tänker jag inte sätta mig i den sitsen. Det är ändå ingen som skulle orka med mig då.
När jag är på semester vill jag ha det skönt och bekvämt, och viktigast av allt, jag vill veta vart jag kommer bo när vi väl är på plats. Blotta tanken på att hitta nåt vandrarhem på plats skrämmer skiten ur mig. Gud vet vart man kommer hamna. Överlag hyser jag ett mycket stort förakt för vandrarhem. Inte för att hotellen alltid är så mycket bättre, men eget badrum, det bara kräver jag. Den här inställningen brukar leda till att folk tycker jag är snobbig, och jag tänker inte ens säga emot, men att jag vet om det betyder inte att jag uppskattar en loppbiten skrubb till vandrarhemsrum mer för det.
Sen är jag av naturen en väldigt lat person, och är jag på solsemester, då gör jag banne mig inget mer ansträngande än att knalla ned till stranden. Möjligtvis kan jag ta en tur till baren för att få min apelsinjuice.
Det finns inget i världen som skulle kunna få mig att ge mig ut och fotvandra. Det kan jag göra hemma, vi har fina skogar i Storvik också.
En sak som verkligen irriterade mig på sagda planeringsmöte, det var det här med att det alltid hette "alla fyra". Jämt. "Alla fyra kanske inte alltid vill göra samma saker" "Vi kanske inte kan åka alla fyra tillsammans hela tiden". Vadå fyra? Vi var ju FEM där.
Och så har jag ingen jättelust att åka till Sydamerika, men det skulle jag väl med lite vilja kunna leva med. Men det stör mig att så fort man bara andas att vi kan åka till Dominikanska Republiken, för vi har ändå ett hus där och ska man absolut åka runt i Sydamerika så är det inte så himla långt upp dit, (Och jag får min solsemester tack så mycket...) så börjar det muttras och hummas och vips har nån bytt ämne och vi är tillbaka vid Peru, inkaleder, Machu Picchu eller nåt annat himla stenröse som ligger 5000 meter upp på ett berg och kräver grova kängor och fiskarhatt för att man ska kunna ta sig dit. Nämner Hug huset i Thailand blir det dock ett jäkla liv i luckan och samtliga vill absolut dit ett par veckor, fastän det är på andra sidan jordklotet. När man är "en" i "fyra mot en" har man inte så mycket att komma med heller.
Sen har jag vissa svårigheter att ta mig iväg en tre-fyra månader runt jul, så mitt förslag var nästa sommar, för då kan jag faktiskt följa med, men oooh nej, givetvis inte, i vinter ska det vara. Ha så kul då ni då.
Jag. Blir. Så. Less.
Jag var ändå mest bara i vägen så jag gick och satte mig på toa istället. Lugnt och skönt.
Jag tänker drömma mig bort till MINA drömsemestermål.
Kerala, Indien
Gaspar Hèrnandez, Dominikanska Republiken
Le Coco Beach, Mauritius (Hotellet vi bodde på)
Maldiverna
Och nu slog visst Susanna Kallur världsrekord här också.
Kommentarer
Trackback
