Andas

Jotack, nu börjar jag få lite ordning på mig själv här. Fick vackert bita i det sura äpplet och inse att nej, alla kan faktiskt inte umgås samtidigt, och bara för att jag jobbar/tränar/pluggar innebär inte det att alla andra tänker sätta sig på arslet hemma hos sig själva och vänta på mig. Fan, ibland tar det emot att vara ensambarn, man blir en aning för bortskämd. Är inte van vid den sortens ofrivilliga isolering som jag haft ett tag nu, men det är väl bara att vänja sig och le antar jag. Känns lite bättre nu, behöver inte sitta i nojiga samtal i stil med "Jaha, så du har träffat henne, happ, varför fick inte JAG vara med?" eftersom jag vet att det mest troliga svaret på en sådan fråga skulle vara "För att du var och jobbade Malin." snarare än "För att vi inte ville ha dig med."

Gud så insiktsfull jag har blivit. Applåder. :D

Ja, och så måste jag ha nya ridstövlar också, har fått svar från North Carolina State University, och dit kan jag ju inte komma med mina gamla fula stövlar, som Benny så snällt planterade sina vinterbroddar på. (cirkelrunt hål på tån) Dessa skönheter ska jag ha, ett par Königs Sir i kalvskinn, med extra hård utsida, lack och dragkedja på insidan. Går loss på nätta 7500...

image11

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback