Med spaden i handen.

And I must follow on the road that lies ahead
And I won't let my heart control my head.


Nu har jag börjat igen, jag står med spaden i handen och har börjat gräva. Min egen grop. Den här gången är det dock inte min noja som spelar spratt med mig, den här gropen har jag tyvärr grävt själv med egna krafter.Jag kan inte förstå hur jag kunde låta mig själv falla så. Det finns ju gränser uppsatta för sånt här, men mitt huvud (mitt hjärta) lever inte fter uppsatta regler. Jag mådde ju så bra, och nu kommer allt över mig här. Tänk om, tänk om jag bara hade kunnat hålla tyst där. Då hade allt varit bra, frid och frökd och allt det där. Men jag kan ju aldrig det. Jag vill så hemskt gärna hålla saker inom mig för att bespara folk en massa lidande, men det slutar alltid på samma sätt. Jag kan inte hålla mig. Jag blir så arg på mig själv! Specielt som det här inte skadar mig, utan andra.

Kommentarer
Postat av: emwebe

I'm not mad :)

2007-10-02 @ 20:38:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback