Åh jag dör.

Jag skäms lite över mig själv här, det gör jag faktiskt.

Såhär är det gott folk, i september någon gång åkte jag med min kära mor till Stockholm och tittade på balklänningar. Fråga mig inte varför, ingen vettig människa tittar väl på klänning till studentbalen ett år i förväg, eller hur? Jodå, min mamma gör, hon gillar nämligen att ha "gott om tid" på sig.

Ja, och det gick ju som det gick. Jag, som var fullt övertygad om att jag skulle ha en ljusgrön klänning matchad med min ögonfärg, fann mig själv åka hem med en mörkblå klänning, som jag blivit påprackad av min ganska så bestämda mor, som helt enkelt inte ville titta på fler efter att vi hade hittat den där.

Så nu, ett par månader senare, är jag redan trött på den. Missförstå mig rätt, visst är klänningen jättefin, den sitter som ett smäck desutom, men den är inte som jag önskade mig. Jag vill fortfarande ha en grön, gärna i ett sånt där härligt chiffongmaterial, men hur ska man föra fram för sin mor att man tröttnat på en klänning man aldrig använt? Jag kan ju se mig själv med argumenten : "Ja men den har ju hängt framme för länge, så nu vill jag inte ha den..."

Dessutom har jag skor och väska till, i silver. Jag ville inte ha silver heller, jag ville ha GULD! Helvete att jag är så svag. Så nu tänker jag fota min klänning och lägga ut den på Blocket och Tradera, för jag tänker inte gå på balen i den där. JAG ska ha en GRÖN. Och imorgon ska jag köpa guldfärgade sandaletter som är helt underbara.

Kommentarer
Postat av: Ylva

Hahahaha, i-landsproblem?

Men det är bra det, sälj den bara. Då kan jag sno din gröna sen, vi har säkert inte bal samma dag =P
Puss.

2007-01-10 @ 21:02:30
URL: http://witherwings.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback